Jag är ingen geolog och är du ute efter fackmässiga beskrivningar av geologin så hänvisar jag till GT:s rapport från 2006 eller från den översättning av sammanfattning som ppermillion gjort  tryck här

Det jag tänkt försöka mig på här är att beskriva i enkla drag vad alla snackar om då det gäller komplex geometri mm.

Det klassiska sättet att prospektera inför en gruvstart är att med hjälp utav geologiskt kunnande  först bedöma var man kan ha en guldförande struktur. Sedan börjar man med provtagningar i området för att fastställa om det finns guld i berget. De första och lättaste proverna är att ta så kallade ytprover. Efter detta kommer man till kärnborrning. Man har alltså borr-riggar som man sätter upp och borrar ner i berget för att ta ut borrkärnor som man sedan kan analysera för att se var man har guld. Genom att analysera borrkärnorna och sätta ihop alla resultat så får man en bild av hur den guldförande malmkroppen ser ut. I första läget får man en mineraltillgång som man kan kalla antagen. Det är den lägsta graden av säkerhet. Ju mer man borrar och ju tätare borrningar med säkrare indikatorer desto större säkerhet får man i sin mineraltillgång (indikerad- > känd)
När man borrat tillräckligt mycket så har man förhoppningsvis fått en mineraltillgången omräknad till en mineralresurs som man kan räkna som ekonomiskt utvinningsbar.

Tyvärr är inte alla malmkroppar så lätta att fastställa med endast borrning. Det finns vissa guldstrukturer som helt enkelt inte går att prospektera fram med vanlig kärnborrning för det blir alldeles för dyrt. Varför? Ja det hoppas jag att jag ska kunna förklara.

I en "vanlig" malmkropp har man en rätt homogen sammansättning av guld i malmen. Detta gör att var man än borrar genom den guldflörande delen så får man ett rätt liknande värde. Se nedanstående förenklade bild.


En "vanlig" malmkropp med rätt jämn guldspridning. Borrhålen i bilden ger inga större skillnader i gradtal


I Kolsvik är malmen av en mer komplex natur. Den guld man finner är i större former (nugget-effekt), och i mer oregelbunden karaktär. En del av svårigheten med Kolsvik är att malmen består av partier av rent löst guld (nuggets) och sen mellanmassa. Sprickorna som guldet bildats i består av bergarter som vittrat snabbare, ombildats till sericiter och leror och lossnat. Det guld som har suttit i denna sprickmassa har blivit till nuggets. När man borrar hamnar man i situationer där man i borrkärnan får tag i för mycket av mellanmassan i förhållande till den mängd guld som faktiskt finns, vilket resulterar i att provresultaten först blir sämre. Detta gör att det är väldigt svårt att fastställa gradtal med hjälp utav borrkärnor. Se nedanstående förenklade bild.

 
Det övre borrhålet går genom en del guldmineraliserad malm, dvs man kommer få ett relativt högt gradtal i analyser av den borrkärnan. Om man ser på det nedre borrhålet så "missar" det nästan helt guldet. Bara en liten del kommer med i kärnan. Analysen av detta borrhål kommer visa väldigt små halter och knappast drivvärdiga halter

Slutsaten man kan dra av detta är att om man skulle bara gå efter klassisk borrprospektering så skulle Kolsviksfyndigheten vara utdömd för länge sedan. Nu har man genom att tex ha tittat på Crew Golds Nalunaq-projekt sett på andra möjlighter. Micon som är Gexcos miningkonsult har även rekommenderat en annan strategi, en strategi som kallas "drill for structure, drift for grade".
Översatt till svenska blir det alltså "borra för strukturen, anrika för halten"
Under våren 2007 så konfirmerade även Dr. Simon Dominy från Snowden Mining att detta är rätt tillvägagångssätt fär prospekteringen i Kolsvik 
Detta innebär helt enkelt att man borrar för att fastställa var man har guldmineraliseringar, i detta skede är gradtalen inte så viktiga. Sedan går man in i de guldförande zonen och anrikar malmen. Resultatet av detta ger en väldigt bra bild av guldhalten i den mineraliserade zonen. Fördelarna med detta förfarande är många, man får bla en bättre/riktigare verifiering av halterna och man utvinner faktiskt guld som man kan sälja.
Som man kan se på den ytterst klantiga bilden ovan så är det viktigaste med borr-resultatet att man hittar guld, inte hur mycket man hittar. Dock får ju inte värdena vara för små, då kan man inte dra slutsatsen att det finns några mängder guld alls där. Det viktigaste för guldhalten är att man får ut ett högt gradtal vid anrikningen. Vid provanrikningskampanjen hösten 2006 i Kolsvik så fick man mycket lovande resultat. Man fick fram ett gradtal för guld på 7,5 gram/ton malm.
Andra fördelar med denna metod är att man ser vad man får för restprodukter vid anrikningen och man kan även "lära" sig malmen i ett tidigare skede än vid vanlig borrning.
 

Breccian

Ett vanligt återkommande ord i diskussionerna kring Gexco är den guldmineraliserade breccian. Vad är nu det egentligen?
Denna beskrivning nedan är från en gammal uppslagsbok.

Breccia [brä’ksia], petrogr., bergart, som består av skarpkantiga brottstycken eller fragment av en eller annan berg- eller mineralart, fast förenade med varandra genom något lerigt, kalkigt eller kisel-artat bindemedel, vilket ofta utgör huvudmassan. Efter brottstyckenas petrografiska beskaffenhet skiljer man mellan kvartsbreccia, kalkstensbreccia o. s. v. Breccia kan bildas på flera sätt:
1:o) genom materialets hopande på jordytan ungefär som ett konglomerat, varvid enda olikheten är den, att de särskilda stenfragmenten icke hunnit bliva rundnötta, såsom hos konglomeratet; torde därför rätteligen böra benämnas sedimentär breccia;
2:o) genom hopläkning av de bergartsspillror, som ej sällan uppkomma längs sprickor eller remnor i berggrunden, där glidning ägt rum i följd av förkastningar (s. k. förkastning 1. ri/ningsbreccior);
3:o) därigenom att en eruptiv bergart vid sitt uppträngande mot jordytan fört med sig stycken af andra bergarter, genom vilka den banat sig väg - brottstyckena är då vanligen helt olika den inneslutande massan (t. ex. vissa slag av s. k. Stockholmsgranit) - eller därigenom att den stelnade ytskorpan av en eruptiv bergart söndersprängts av den påträngande smälta massan, vilken i sig upptagit styckena (eruptivbreccior); i sistnämnda fall är brottstyckena och bindemedlet varandra lika eller endast i avseende på gryets grovlek skiljaktiga.

I en bok om stenar går det att läsa om kännetecken för breccia:

Kantiga brottstycken av en bergart i en mellanmassa av finkornig sand

Helt enkelt en bergart som består av lite ihoptryckta olika bergarter. Ungefär som en prickigkorv skulle man väl kunna säga :-)

Det som är signifikativt för Kolsvik är att det löper en breccia längs med dalgången vid det vattendrag som heter Bogelva. Breccian som sig är inte intressant om det inte är så att det finns guld i den så klart.
Vid borrningarna 2005 gjordes ett genombrott i prospekteringen i Kolsvik. Man såg då ett tydligt samband mellan guldmineraliseringen i breccian och de sidozoner som också de innehåller guld. Slutsatsen var att breccian agerade som en slags "matarstruktur" som i och för sig inte är så guldrik (3-4 gram/ton) men som kan leda geologerna rätt på de sidostrukturer som visat sig vara mer guldrika.

Vid borrningarna 2006 så föll denna teori lite på ändå då mineraliseringen norrut inte var så stor som man hoppats på. Av prospekteringen 2006 kan man inte dra slutsaten att breccian är guldmineraliserad norr om Ruizonen (se nedan)


 Bild från sida 6 i rapporten från 2007
 
Intressant är även det faktum att man i ytprover tagna 2,5 km SSO om centrala Kolsvik har hittat guld.
Tittar man på bilden ovanför så ser man ju att tex Storsteinen (väldigt lite undersökt) verkar gå i samma riktining som KRFZ. Således verkar (enligt mig) mineraliseringen i breccian (i centrala delarna av Kolsvik)hellre vara ett resultat av "korsningen" av de två huvudzonerna KRFZ och FOFZ. Det vore därför intressant att nu följa KRFZ både norrut och söderut för att se om den kan vara en större matarstruktur.
Om man tänker på hur terrängen ser ut i Kolsvik och påminner sig tex Grytendalen så ser man liknande "korsningar" och i Grytendalen tex så vet man att man har hittat guld.

På bilden nedanför har jag ritat in var man borrat hålen under borrkampanjen 2006 (inte borrhål 06 och 07 som ligger för långt norrut för att komma med på bilden nedan)




Har även en liten bild där jag kladdat in var man hittat guld i borrhålen (de närmast Rui-zonen) och där jag ritat ut en ungefärlig dragning av Rui-zonen (vid ytan)




Prospekteringen i Kolsvik har nu fått några genombrott, dels det att man nu köpt utrustning för prospektering och även anställt folk som kommer sköta dessa riggar, och dels det faktum att provanrikningsverket nu börjar vara helt klart och att man därigenom kan komma snabbare fram med gradtalsbestämmningarna i berget. En liten intressant grej är att man nu under våren 2007 jobbat med att dubbla elförsörjningen till verket. Kan ju vara så att man planerar en framtida uppgradering i form av mer effektkrävande kvarnar tex. Man har även köpt in ett fläktsystem för gruvor som kommer installeras i nebba-gruvan till att börja med. Gexco har satt som mål att uppgradera sina nuvarande reserver i centralka Kolsvik så att man har tillräckligt med underlag för 2 års uttag (ca 600.000 ton malm)
Problemet med Kolsvik är ju annars att man inte kan fortsätta med prospekteringsarbetet under vintern. Då får man flytta allt till Mo i Rana istället och jobba intensivare där istället. I och med den gamla järnvägstunneln där så kan man ju där borra året runt.

Texten på denna sida kommer jag nog ändra allt eftersom. Jag ber om ursäkt om det blir lätt virrigt bland allt.
Längst upp vid rubriken sätter jag dock en tidsstämpel som gör att det blir lättare att se om jag gjort någon ändring den senaste tiden.